Aftonbön med Mammon

Ekonomijournalistiken är ett opium för folket. Proletärerna marscherar mot börsen. Men inte för att bränna den, utan för att handla. – 10/2-2000 nr 26

Den stora världen är inte så komplicerad egentligen. Och genom massmediernas förmedling blir den än mer gripbar och hanterlig. Särskilt på tv. Några pojkar med tunga vapen skjuter ihjäl varandra, några farbröder och tanter i tråkiga kläder står och går i tråkiga korridorer och pratar om något, en specialistjournalist tar med en kamera och pratar problem med en kvinna som är mor eller hundägare eller något, en trevlig farbror med lantlig accent pekar på kartor med siffror och moln och solar.

När man hör replikskiftet "Lars – Tack, John", då är det dags för höjdpunkten på dygnet: A-ekonomi. Aldrig är man så avslappnad och mjuk i huvudet som under de kommande tio minuterna.

Formen är tagen från tv:ns innovativa Brezjnevperiod. En nollställd nuna utan spår av personlighet, för det är viktigt att sådana här viktiga ting behandlas med värdeneutralitet, läser med koranskoleröst meningar som vilar tryggt i stadiga latinska och engelska enhetsnamn, trustor, investor, general motors. Ibland illustreras pratet med människor i otrendiga frisyrer som mässar samma sak fast med större patos. Det är nästan som om nollfejset är regissören och de andra är skådespelarna.

Efter nio minuters långsam och metodisk uppbyggnad är man nu nära en sinnets fridfulla utlösning. Leonids informatör drar kort och effektivt efter andan och i samma stund kommer Skylten: Mauritz Stiller Eriksson Astral Radiation har under dagen femton och femtio. Och i Frankfurt, Tokyo, New York har killen Dow Jones ritat en ny bit på pilen som går åt höger.

När man går och lägger sig känns allt så bra. Världen finns och fungerar och det blir ekonomi i morgon också.

Men det är ju inte någon nyhet att tv mässar ekonomi med kaplaner i grå studioutsändningar. Annat är det med kvällspressen.

Här skildras ekonomin (det heter så numera, förr sa vi "det ekonomiska systemet") ungefär som en hundkapplöpning. Eller snarare ett maratonlopp med obligatoriskt deltagande där ingen av motionärerna i kön någonsin får reda på var målet ligger. "Börsrekord i natt!!", "Så gör du det stora klippet", "Bli en börsvinnare", "Häng med i börsrallyt" och "Den nya ekonomin".

Även i morgontidningar och specialpress liknar det rätt mycket ett sportevenemang, men då mer en basebollturnering med massor av tabeller, resultat, homeruns och prognoser. Här förutsätts läsaren begripa spelet och dess syfte.

Snillen med smak?
"We have won. This is the age of capitalist triumph. We have conquered the world from Beijing to Baltimore; St Petersburg to Singapore... There is only one small problem. Karl Marx was right."

Citatet är hämtat från en bok med titeln "Funky Business". Boken är skriven av framtidsprofeterna Kjell A Nordström och Jonas Ridderstråle, bägge sprungna ur Handelshögskolans fridfulla mylla. På 246 sidor gör de två författarna sitt bästa för att ställa alla etablerade sanningar om kapitalism, management och organisationsteori på ända. Om de lyckas kan diskuteras.

Men det är klart mer spännande än A-ekonomi. Nordström och Ridderstråle (för övrigt två tuffa killar med rakade hjässor och ringar i diverse kroppsdelar) har klurat ut följande om spelet och dess syfte.

Hjärnkapitalet, dvs den samlade mängden fiffigheter i våra skallar, får allt större betydelse i ekonomin. Det som skapar värden för företag är i allt högre utsträckning människors idéer och kreativitet snarare än tillgång på maskiner, pengar och fashionabla fastighetskomplex. De människor som är med och bidrar till att skapa dessa värden kommer successivt att vilja ha en allt större del av vinsten.

Vi är dessutom enligt författarna på väg mot en situation där det råder ett mer eller mindre permanent produktionsöverskott. Allt fler produkter och tjänster som efterfrågas av konsumenter kan produceras av allt fler företag, i allt fler länder. Och detta till allt lägre kostnader.

Till sist slår de fast att vi är inne i en tidsperiod som har karaktären av en revolution. Teknikutveckling, ändrade värderingar, globalisering, ökad polarisering är bara några exempel på faktorer och drivkrafter som dramatiskt håller på att förändra förutsättningarna för samhällets utveckling.

Tacka fan för det
Detta låter ju hoppfullt och lyckligt. Marx fick rätt på ett snällt sätt. Men någon gång läser även djävulen Bibeln ordentligt och uppfattar det stridiska i gamle Karls tankar. En debattartikel i DN den 12 juni 1999 hade rubriken "Vi kapitalister tackar löntagarna för allt de avstått".

Koncist redogjorde finansmannen Robert Weil för hur kapitalisterna i Sverige de senaste tjugo åren konsekvent har blivit rikare medan löntagarnas löner ökat marginellt i jämförelse. En av Sveriges största finansmän konstaterade att en börskrona har ökat cirka hundra gånger mer i värde än en lönekrona under den aktuella tidsperioden. Annorlunda uttryckt innebär detta att en allt lägre andel av den ekonomiska tillväxten hamnar i lönekuverten samtidigt som en allt större del utbetalas i form av avkastning på aktier.

Marx, denne för tillfället ytterst inkorrekte tänkare, menade att arbetarna relativt sett får en allt mindre del av den allt väldigare produktionen, dvs de får en allt lägre andel av det mervärde som de är med om att skapa. Jämför med Weil. Marx pekar också på att denna process skapar allt starkare spänningar mellan arbetare och kapitalister. Vidare säger han att kapitalisterna är beroende av en ständig tillväxt, men att denna periodvis mattas av på grund av att det blir allt svårare att sälja de produkter och tjänster som produceras. Det är i en sådan period som en revolution inleds och arbetarna tar över kapitalet. Men, och däri tycks Nordström och Ridderstråle ha rätt, åtminstone för tillfället: konflikten verkar inte ta de uttryck han förutspådde.

Revolution på börsen
Vi tycks vara mitt uppe i en tyst revolution, vare sig vi tänker på det eller ej. Och denna revolution spelas upp mitt framför våra ögon och öron. Det är knappast så att vi får se ett uppbåd från arbetarklassen marschera i väg och bränna ned Stockholms fondbörs. De är redan där och köper upp hela rasket med hjälp av bulvaner i form av fondförvaltare.

På andra håll tröttnar hjärnkapitalet på tråkiga arbetsuppgifter och chefer som tar deras mervärde – och går hem. Kvar står ett kontor som ett ihåligt, värdelöst skal. Arbetare, kapital och kapitalister blandas i en allt snabbare och alltmer virvlande dans, ackompanjerade av klyschor som IT, Kunskapssamhället och Börsrallyn.

Och vid sidan om dansbanan står de stackars satar som inte riktigt hänger med på vilka danssteg som gäller.

I stället för att marknadsföra det befintliga systemet i ett format som mest har drag av sovjetiskt Tipsextra med uppgjorda matcher, borde det vara möjligt för även för mainstream-journalisterna att skildra världen som om det fanns verkliga alternativ inom ekonomin. Eller åtminstone att försöka ställa några kritiska frågor till människorna med frisyrerna och slips.

 
Näringsliv = allmänbildning?

I dag startar Svenska Dagbladet sin nya näringslivsbilaga, som har det fyndiga namnet Näringsliv. – 10/2-2000

Under rubriken "Nya tider kräver Nya Näringsliv" skrev Anders Borg, chef för bilagan, dagen före avstapelgåendet:

I morgon är det premiär för nya Näringsliv – en affärstidning i lättläst tabloidformat, fullmatad med allt du vill läsa om affärer och ekonomi.
    Sedan 60-talet har utvecklingen varit explosionsartad. Fyra miljoner svenskar äger aktier i någon form och de flesta av dem har fått vara med i den enorma värdestegringen som kännetecknat 1980- och 90-talen. Frågor som rör aktier, fonder, räntor och stora och stora svenska exportföretags framgångar och bakslag berör i dag nästan alla människor och är allt vanligare samtalsämnen på jobbet, i hemmen och i vänkretsen.
    En av mina kolleger brukar hävda att ekonomi- och börskunskaper är den nya svenska allmänbildningen som har tagit litteraturens och historiens plats. Jag tror att han har rätt. De flesta i yngre medelåldern vet sannolikt både vad USA:s centralbankschef och Framfabs vd heter, men är inte lika säkra på vem som skrev "Fänrik Ståls sägner" eller vilket år Karl XII blev skjuten.
    Och i denna tid när nästan allt är ekonomi, tar SvD:s Näringslivsredaktion ännu ett steg (...)
    Våra erfarna reportrar visar i sina analyser upp sambanden i den globala ekonomin. Hur en räntesänkning i Japan eller en valutakris i Latinamerika kan påverka världskonjunkturen, företaget där du arbetar och aktierna i den fond där du pensionssparar.

Så mycket för hoppet om mainstreamjournalister. Inte fråga om att ekonomi är någonting annat än det som det står om i Näringsliv (trots att det nästan är allt). Inte fråga om att analysera varför valutakrisen i Latinamerika uppstår eller varför de allra flesta människor i världen är väldigt fattiga eller varför arbetande människor inte har kontroll över sina egna arbeten utan kan sopas av banan för att femton börsmäklarfirmor ska visa upp fina siffror för sina aktieägare. Inte ens i närheten av att lukta på det sjuka.

Dessutom är det inte att vara allmänbildad i ekonomi och börs eller litteratur och historia att veta namnen på två gubbar. Den allmänbildade vet också varför man känner till dem. Medan den som tror att ett samhälle där allt är "ekonomi" och bara finns nu och möjligtvis sen när optionerna ska lösas in, bortkopplat från historien, han kommer snart att finna sig instängd i ett snabbt förfallande lyxghetto där frivilligt lobotomerade moderater rabblar klassiska börsnoteringar medan resten av världen i sin vrede släpper lös mördandet. I värsta fall. I bästa fall klarar han sig med spö och livstids straffarbete som understa undersköterska.