I en del sporter förekommer något som bäst kan beskrivas som kapprustning. Inte så mycket lagen emellan utan mellan spelarna och de skydd som de hänger på sig. Tittar man på gamla hockeyfilmer med Tumba och Stoltz slås man av bristen på skydd. Hjälm var inte vanligt och visir något okänt. Sedan dess har spelarna iklätt sig fler och bättre skydd, vilket gjort dem mer stryktåliga, vilket i sin tur leder till att de pucklar på varandra mer än tidigare. Man skulle kunna tala om en uppåtgående våldsspiral: En tackling känns inte genom den moderne hockeyspelarens kevlarrustning. Nu krävs ett avbrutet klubbskaft i ansiktet för att någon ska reagera. Och det gör man, publiken vill säga. Man tjoar förtjust så fort ett rejält slagsmål bryter ut nere på plan, utan att för den skull tappa korven och läsken man köpt i pausen.
Utveckling inom fotboll har sett lite annorlunda ut. Som alla vet finns det bara ett skydd för utespelare, om man undantar alla blå lindor för led- och muskelskador. Nej, det enda som skiljer fotbollsspelaren från djuren är benskyddet. Att sätta på sig benskyddet är särskilt för korpspelaren en viktig ritual. Handlingen betyder att "nu är det allvar, kommer det någon djävel och sparkar mig på smalbenet så är jag beredd". Men det är mest snack. I själva verket är det inte mycket slagsmål på en fotbollsplan. Någon liten knuff eller fällning möjligen, men det är allt. Man är helt enkelt för oskyddad för rejäla smockor.
Samtidigt har sedan "Nackas" tid fotbollsfansen förråats i takt med samhället. I likhet med de gamla romarna törstar den moderna sportpubliken efter blod. Eftersom fotbollsspelarna som en följd av sin brist på skydd inte slåss måste publiken göra det själv. Och även om det är bra med interaktivitet hos betraktaren så är problemen uppenbara. För att komma till rätta med läktarvåldet måste fotbollen ta sitt ansvar och förse publiken med adekvat underhållningsvåld. Till det behövs fler och bättre skydd, även om det innebär en omprövning av synen på smalbenet som kroppens enda utsatta del. Massans blodtörst stillas inte av en spark på smalan.