Den svenska litteraturens vägar är minst sagt märkliga. Stor poesi och prosa faller i glömska och lever ett egenartat, underjordiskt liv tills en dag eftervärlden upptäcker kvaliteter som det litterära Sverige inte var redo för när det skrevs. (Sedan återupptäcks det och trycks om och det skrivs avhandlingar och annat som åter tar kål på liket, men det är en annan historia.)

Icke så med Per Daniel Amadeus Atterbom (1790–1855), som av någon outgrundlig anledning har hyllats i snart 190 år och lyckats knipa åt sig en plats i svensk litteraturhistoria som den svenska romantikens fader. Hans mest kända litterära verk är versskådespelet "Lycksalighetens ö", vars hjälte heter Astolf. Gamla upplagan av Litteraturhandboken kallar Atterbom "hypersensibel, egocentriskt fången i metafysiskt grubbel och konstruktioner".

Farbror 77 tycker att han är oläslig och skänker därför en tacksam tanke till Anti-Atterbom Sällskapet som har till " uppgift att ge Atterbom hans rätta plats i svensk litteraturhistoria – längst ned".

I två tusen år har världen undrat och spekulerat i hur Jesus egentligen såg ut. Förra veckan presenterade ett brittisk dokumentärfilmarteam sin bild av karln med hjälp av en rättstekniker, som utifrån ett kranium från första århundradet vår tideräkning som grävts upp i närheten av Jerusalem.

Torsdag ger sig inte på att gissa om de har rätt eller fel, men en djuppsykologisk analys av vad korset och krucifixet är och står för, skriven av Björn Englund, publicerade vi redan för två år sen. Och den håller än i dag. Så läs den!

Janos, Hilding och Frasse har fått efterföljare. Och nu i april kommer de att synas.

Handelsminister Pagrotsky och fp:s EU-parlamentariker Marit Paulsen har redan råkat ut för dem, men nu är det dags för en samlad attack från Operation Dessert Storm.

Håll ögonen öppna.

Eller stängda, om du råkar tillhöra målen och inte vill ha grädde i titthålen.