EU har problem med utvidgningen. Det hade Eurovisionsschlagerfestivalen också, som har hållit på att samla erfarenheter sedan 1956, 2 år längre än EU, och därför kunde ha en del tips att komma med. Eurovisionen löste det hela på ett ganska fiffigt sätt. Om EU härmade sina televisioner kunde det bli så här:
Det land som lyckas öka sin BNP mest under föregående år får stå för ordförandeskapet, de andra får skicka in sina budgetar till EU-kommissionärerna. De som har lyckas bäst med siffrermanipulationen går vidare till finalen, där extrapoäng ges för det mest populistiskt författade budgetdokumentet, den mest mediala och le plus photogenique utrikesministern och det tuffaste förslaget till ny ordförandeskapslogga. Alla Stor-EU-medborgare får telefonrösta, oavsett ålder, nationalitet och religiös preferens. Och sen fördelas pengarna.
De som inte kommer med i finalen får försöka kvala in nästa år, och under tiden skicka bort barnen att tigga i vinnarlandet. De med dålig placering, och därmed väldigt lite pengar till stadsbudgeten, får väl göra som förr: rätta munnen efter matsäcken. Bra land reder sig själv, eller hur det nu är norrmännen gör...
